Vägen till ett cancerfritt liv

Nu anser jag att jag gjort mitt för bloggandet. Det här blir det sista inlägget jag skriver eftersom bloggen bara var till för att informera er nära och kära om mitt mående under denna sjukdom. Jag tackar alla hjärtligt som visat intresse och stöd! Det har betytt jättemycket och jag är väldigt glad över att det var så pass många som följde min resa mot friskhet!

Igår var jag hos onkologen för första gången sen operationen. Ville vänta tills första besöket efter operation och första datortomografin innan jag skrev det här inlägget och nu är det avklarade.

Tumörmarkörer: Bra!

Bukröntgen: Bra!

Mikki: Allmänt bra han med! ;) Läkaren tyckte jag skulle bli en terapeut åt andra i samma situation, haha. Tydligen var jag ovanligt stark psykiskt ;)

Svårt att skriva en sammanfattning såhär, men ska försöka.

Började med att få ont runt jul-nyår 2007. Gick över av sig själv igen och kom tillbaks fram och tillbaka. Gick till läkaren i januari där någon gång, men han tyckte jag oroade mig i onödan. När inte smärtan gick över så gick jag till läkaren igen. Då fick jag träffa en annan som gjorde en grundligare undersökning och skicka iväg mig på ultraljud. Den (7e?) mars blev jag akut opererad. Tumören visade sig vara elakartad (cancer) och av metastasierande (spridande) sort. En intensivkur av kemoterapi påbörjades den 21a April bestående av 4 cykler. En cykel var på 21 dagar och jag fick cellgift på dag 1-5+15. Efter avslutad kemoterapi fanns fortfarande förändringar kvar. Fick dessa bortoperade 29e september. Dessa var bara godartade och därmed blev jag frisk tills vidare. Man blir inte friskörklarad förrän om 2 år.

Det var historien sammanfattad! När man tänker tillbaks på allt nu så var operationen överlägset värst. Cellgifterna tog ju hårt dom med, men operationen golva mig rättså rejält. Fast det är kanske inte så konstigt för att cellgifterna hade väl gjort sitt med kroppen innan.

Nu genomgår jag en experimentiell behandling för fötterna. Cellgifterna har frätit sönder nerver i mina fötter så jag har nedsatt känsel i fotsulorna och även tårna. Det verkar lovande och jag har blivit bättre. Har även 2 mindre operationer kvar. Tex måste operera ut port-a-cathen och så vidare.

Sen är det uppföljning i 10 år. Första 2 åren är mer intensiva och sen ebbar kontrollerna ut. Efter 5 år är de bara en kontroll per år till och med år 10.

Måste tacka min familj för det superstödet jag fått! Min syster har alltid ställt upp och följt med överallt och lyssnat på vad läkarna haft säga så jag slapp memorera allt själv. Hade tillräckligt att tänka på. Så det har varit mitt grundstöd. Sen har alla andra i familjen  självklart också varit jättebra stöd! Alla har gjort vad de kunnat och det är jag djupt tacksam över!

Alla vänner har givetvis också betytt jättemycket! Ingen nämd ingen glömd! För listan skulle bli väldigt lång.

Sen det mest otippade under året var kanske att jag råkade träffa en tjej. Vi blev tillsammans den 6e september. Hon har betytt jättemycket för att jag mått så bra som jag gjort sen operationen. Har varit lycklig till och med! ;) Så tack så jättemycket Rebecka!

Nu har jag jobbat heltid i typ 2 veckor. Eller egentligen 3 men har tagit ut en vecka semester.

Så ser mitt liv ut just nu. Mer får du inte följa med på! ;) men som sagt, TACK för att du följt mig under denna tid!

//Högaktningsfullt, Mikki.