Dag 53-57 av 84?
Torsdag
En lugn och händelselös dag.
Fredag
Skitkul!!! Brännboll med jobbet. Vi träffades först på "rödmosse" och spelade en omgång. Jag blev dock helt slut efter att ha sprungit fram och tillbaks några gånger så jag gav upp rätt så tidigt. Men kul var det och gav duktigt med träningsvärk. hahaha Har aldrig varit i sämre form fysiskt än jag är nu. I alla fall, så började det regna, så vi gick till KIS-stugan för att börja grilla. En till omgång av brännboll blev det också men jag avstod den eftersom jag ville spara lite på krafterna för öl istället. Inte helt otippat spöade elitmänniskorna på mätrummet packet på motorhjul båda gångerna. Nu ska man inte vara den som klankar ner på svagare människor...men men.. Säger bara motorhjul och lämnar det där. Efter denna förutsägbara match blev det fläskkottletter med potatissallad o tsatsiki vilket var fruktansvärt gott och lite mer öl. Det hela slutade med en snabb sväng på hantis. När jag kom hem trodde jag mina fötter gått några mil. Men det var nog bara ett par tre kilometer. Har sen dess haft träningsvärk i vader och varit helt slut i fötterna. Cellgiftsbehandling kan visst påverka kroppen mer än jag räknat med :P.
Lördag
Gick upp kring 12-13 och stack till mina föräldrar. Blev en liten grillning vid fotbollstiden och kollade på den med syrran. Blev en RIKTIGT bitter match. Men inte mycket att göra åt.. Kvällen slutade hos Jimmy och Katta med lite Guitar Hero. Var skitkul. :) Katta fick NÄSTAN stryk av mig. Fast hon hade ju spelat massa mer än jag...watch out Katta! :P Jimmy var jag chanslös mot tyvärr.. Fast han är finne så det kan jag ta. hahaha
Söndag
Gick up kring 12 igen och dagen var rätt meningslös. Gjorde inte mycket alls. Insåg också att mitt AC-köp var skapligt onödigt så det blir att lämna tillbaks den. Den låter alldeles för mycket för att kunna ha i en ändå såpass liten lägenhet. Kanske blir en tvättmaskin istället. Vi får se. Sov hos mor och far för enkelhetens skull att kunna åka med pappa till Västerås. Men givetvis så glömmer jag en del saker hemma hos mig så jag måste förbi där i alla fall.
Måndag
Cellgiftstajm! Idag får jag den 18e cellgiftsbehandlingen. Det börjar låta rätt saftigt nu. 18 st...av förhoppningsvis 23. Jag hoppas INNERLIGEN att jag slipper fler efter det. Känns nästan overkligt att allt det här kan vara klart på fredag nästa vecka. Kan jag ha sån tur?? Eller blir det att börja räkna om igen. Det här är i alla fall min näst sista kur bleomycin, så slutet börjar verkligen närma sig. Ifall jag får en till cykel så blir det 5 behandlingar till i så fall eftersom jag redan fått maxdos av bleomycin på måndag nästa vecka. Skulle man få mer så tar lugorna för mycket stryk så man kan få allvarliga lugnsjukdomar som bieffekter. Och inför en eventuell operation får man heller inte ge mer för att man skunna sövas under narkos. Så nu är det många avgöranden här som man väntar på. 9e Juli ska jag på datortomografi. Då avgörs den närmaste framtiden och om jag är cancerfri! Får väl tyvärr inte svar förrän efter några dagar efter det. Men det vore såååååå skönt att höra läkaren säga "Ja nu är det borta..." och såååååå drygt att höra läkaren säga "Vi måste nog tyvärr köra en till behandling". För grejjen är att ju fler behandlingar man får, desto större är risken för dom "fina" bieffekterna man får. Tex 7 gånger större chans att få hjärtattack i framtiden och permanent höjt blodtryck, permanent nedsatt hörsel, tinnitus, stroke osv osv osv......Något som inte var helt ovanligt heller var problem med händer och fötter som brukar visa sig ca 1 år efter behandlingen. Och det innebar känselnedsättningar i dom och stickningar. Hoppas verkligen man slipper allt sådant.
Hörseln skrämmer nästan mest måste jag säga. Musiken får INTE bli lidande. Och mitt intresse för ljud i allmänhet. Kommer bli helt knäckt om jag inte kan höra skillnad på högtalare längre. En musikupplevelse med bra ljud är nästan obeskrivlig...Verkligen ren njutning. En dålig låt kan nästan bli bra med ett par högtalare som är riktigt bra. Om jag tappar förmågan att höra sånt så blir jag en bitter människa skulle jag tro. Men nu behöver det ju inte bli så illa. Förhoppningsvis!
Men men... Nu tickar bleomycinet på och pappa läser en tidning. Sen blir det lämna tillbaks ACn och sticka tillbaks till köping med en eventuell tvättmaskin.
//Högaktningsfullt,
TheCancerboy, avd 88
Cetnralhospitalet, Västerås
