Vägen till ett cancerfritt liv

Efter diagnosen cancer så blev jag överlycklig och upprymd! Skumpan sprutade och lättklädda tjejer stod vid min sida och dansad exotiskt. Eller vänta nu..så var det ju inte riktigt..

Jag blev helt enkelt lite ledsen...

Nu har jag gått och väntat på behandling ett tag. Vill inte gå in på detaljer vad det är för något så mycket, men kan säga att det sitter någonstans vid vänster njure. Har fått en tumör bortopererad hittills och resten ska behandlas med cytostatika.

Istället för att dagligen ringa alla om vad som händer kom en vän med det briljanta förslaget att starta en till blogg i världens köttberg* av bloggar. Inte så fantasifullt kanske, men väldigt praktiskt. Eller så är han trött på att prata med mig så det är lättare att ignorera en blogg än ett samtal, haha. Om jag mår dåligt under behandlingen är det ganska skönt att slippa sitta i telefon allt för ofta och ändå kunna återge för alla hur man mår. Så det du kommer att kunna läsa här är min färd mot ett cancerfritt liv, och det kommer att ta ca 12 veckor. Eventuellt fortsätter den med den närmaste tiden efter också, vi får se J. Prognosen jag hittills fått är 95% chans att bli helt fri från den i stadium 2, vilket jag hade vid senaste prover, men kan ha förvärrats något. Förhoppningsvis inte. I värsta fall kan den ha sjunkit med någon procent, men även i stadium 4 av denna sort är överlevnadsprocenten på 80%. Så det ser ljust ut.

*(uttryck myntat om 40-talister av Per Nuder någon gång på 2000-talet)

Högaktningsfullt,

theCancerboy,

avd. 88, Centralhospitalet, Västerås.